Laddade med nutella och vitt bröd sätter vi oss i bilen in till Aswan för att hänka på konvojen till Abu Simbel.
Tillsammans med Holländarna stannar vi på parkeringen utanför den ickefärdiga Obelisken i utkanten av stan. Här skulle nummerplåtatar och pass visas upp så allt var färdigt för att tillsammans åka de drygt 35 milen ned till templen.
Efter flera bilköer och befolkning som puttar bilar på motorvägen tappar vi tillslut ledarbilen. Ingen fara tänkte vi, det lär ju vara en bil i slutet av konvojen också?
Men men till slut så kom vi ensamma ned till Abu Simbel. Vid alla checkpoints sa vi bara att vi körde i en konvoj och blev förbi släppta.

Abu Simbel är ett mäktigt bygge som tidigare låg 60m längre ner i dalen. 1964 beslutade någon att det var bäst att flytta de två templen för att de inte skulle begravas under vatten. Fyra år senare var flytten klar. Med hjälp av the high dam och Aswan dam är idag denna dal fylld med vatten och heter Nessersjön.

Efter att ha beskådat de båda templen beslutade vi oss för att slå läger i ökenområdet utanför byn. Det blev till slut en liten prövning, för Mattias bakom ratten, innan vi tog oss upp till vårt campområdet. En kall öl (Holländarna har kylskåp) senare la vi ut liggunderlagen på marken. Det blev en natt ytterligar under den stjärnklara himmlen. Denna gång för samtliga.

Dagen D, vi skulle försöka. Det var vårt egentliga mål med att ta oss ned och sova en natt i öknen. Gränsen till Sudan ligger cirka 8 mil söder om Abu Simbel. För att ta sig dit finns det vägar men de är inte ”öppna”. Man löser det via en bit öken helt enkelt.
Efter att ha kört på en rätt sliten väg i två timmar kom vi fram till en checkpoint mitt ute i ingenstans. På plats fanns några lösa bassar som blev väldigt förvånade av att se två Land Rovers rulla in. Efter försök att prata lite engelska fick vi dem att höra av sig till deras överordnader. Det såg faktist lovande ut.

Någon timma senare kom en bil förbi med några präcktiga herrar som helt plötsligt ville bestämma och skicka oss tillbaka till Aswan. Vi körde våra bilar åt sidan och bad dem helt enkelt att köra vidare, som de tillslut gjorde. I detta land verkar det unga tro att de äldres ord är lag.

Vi blev bjudna på te och nybakat bröd av militärerna. Holländaran hade med sig en pekbok som visade en massa djur. Bland annat en bild på en skorpion som de genast reagerade på och påvisa att det fanns mängder av. Skulle man ha tänkte på innan man slagga utomhus på sanden…

Efter närmre fem timmars väntan kom tillslut två officerare som tyvärr konstaterade att det för oss var näst intill omöjligt att ta oss förbi. För vår del var det väl egentligen bara att köra runt men vi var tvugna att få en stämel i carnet.

Vi vände hemåt och körde hela vägen vägen upp till Adam Home igen.