Vi åkte upp till Matusadona vilket var en riktigt dålig och sliten väg. Nationalparken skulle vara en av de minst exploaterade i Afrika så det skulle bli väldigt häftigt att besöka.

Parken var absolut fin och campingen vid sjön definitvt jättevacker men parken var snårig och igenvuxen så man kunde knappt  se något. Med löven på marken så kändes det som att man var i Sverige en tidig höst inte det Afrika man förväntat sig.

Iaf vi begav oss upp tidigt på morgonen för att ta en gå-safari med en parkvakt för att se ett lejon öga för öga. Dock tre timmar senare hade vi fortfarande bara sett några elefanter och lite apor så det blev lite av en besvikelse. Vi kastade i oss en välbehövlig pannkakorbrunch innan vi drog vidare ut ur parken. Efter att ha fått sova i en säng tack vare de snälla (och fulla) vakterna på jaktcampingen.

Vi fortsatte med en lång bilfärd innan vi nådde Viktoriafallen. Vid campet där så mötte vi inte bara en trevlig Stockholmare utan även Tengzin Norgays (Edmund Hillarys sherpa) barnbarn som själv var ute och äventyrade. Med två barn och frun hemma så var han ute och cyklade runt jorden. En resa som skulle ta cirka 17 år och täcka 115 länder.

Ens egen resa känns väldigt liten när man möter människor som han

Fortsättning följer…