I och med att våran flykt från Egypten misslyckades och vi snopet fick återvända hem till Aswan, var vi nu tvugna att ta den normala vägen över till Sudan. Färjan till Wadi Halfa. Detta tog massor av tid men vi kommer skriva mer om detta i ett senare specialinlägg!

Vi vet alla att ett bad kan vara riktigt uppfriskade. Framförallt i länder som Egypten där dagstemperaturen ligger inom det spann som i folkmun kallas riktigt skit varmt! Man bör dock tänka efter en extra gång innan men bestämer sig för att ta ett dopp i nilen. Risken är annars att dagen slutar som för en Egyptsier vi träffade häromdagen. Han tog sin helt normala personbil och brännde rakt ut i sanddynerna i nilens kant. Som ni säkert förstår slutade det lite sådär och han fastnade rejält.

Lars, Mattias och holländarna upptäckte det hela när de var påväg hem från en dag inne i Aswan. Ytterligare en bil hade stannat för att hjälpa killen men även den hade kört fast. Våra Holländska vänner drog upp den första men hade brottom iväg. De lämnade oss med Egyptiserna och vi tog fram våra spadar för att gräva loss bilen. Efter endast några minuter var vägkanten fyld av bilar och människor. Alla villa vara delaktiga i operationen och tillslut, bar vi mer eller mindre bilen till vägen. Vi vart avtackade och åkte hem där den stora grillfesten snart skulle börja.

Veden högs med yxa och elden tändes med bensin på afrikanskt vis. Tillslut var det dags att lägga på det nyligen inhandlade köttet och det var dags att smaka av. Inget vidare men ölen smakade nog så gott.

Nästa dag skulle gå i kamelens tecken. Vi hade tidigare blivit tipsade av holländarna om att en ridtur på kamel skulle vara något vi inte fick missa. Därför talade vi med Mohamed på Adam Home och han styrde upp det hela. Vi hoppade upp i sadeln på varsin kamel och det
bar av in mot öknen på varsin puckelryggad vän. Lars tyckte det var lite mindre nöjsamt i och med att han och hans kamel hade delade meningar om hur det hela skulle gå till. Solen började gå ner bland högarna med sand och vi begav oss hem.

Sista dagen i Aswan hade tillslut kommit och vi vart hembjudna till Mohameds lägenhet. På kvällen hoppade 6 personer in i hans bil och resan kunde börja. Under färden diskuterades det mycket kring de Egyptiska trafikreglerna, framföralt hur det funger med ljuse på natten. Mohamed påstod att egyptsier har mörka ögon, därför ser de myckte bättre än oss i mörkret och behöver inte köra med lyse. När man väl möter någon är det däremot dags att börja blinka med heljuset för att säga hej. Lagom till att man möts är man halvblind och har fått en epelepci attack till följd av det frenetiska blinkandet. Vi hade helt delade meningar om vad som ansågs säkert/bekvämt! It´s up to you.

Väl framme i lägenheten, som inte kan beskrivas som annat än knallrosa, bjöds det på vitt bröd och ost. Mohamed visade upp sin skivsamling och Vi hittade bland annat en svensk klassiker, ”Fredags Rock” med låtar från Tomas Ledin mfl! Klockan vart mycket och nästföljande dag skulle vi ta färjan mot Sudan och tillslut lämna Egypten!

Laddade med nutella och vitt bröd sätter vi oss i bilen in till Aswan för att hänka på konvojen till Abu Simbel.
Tillsammans med Holländarna stannar vi på parkeringen utanför den ickefärdiga Obelisken i utkanten av stan. Här skulle nummerplåtatar och pass visas upp så allt var färdigt för att tillsammans åka de drygt 35 milen ned till templen.
Efter flera bilköer och befolkning som puttar bilar på motorvägen tappar vi tillslut ledarbilen. Ingen fara tänkte vi, det lär ju vara en bil i slutet av konvojen också?
Men men till slut så kom vi ensamma ned till Abu Simbel. Vid alla checkpoints sa vi bara att vi körde i en konvoj och blev förbi släppta.

Abu Simbel är ett mäktigt bygge som tidigare låg 60m längre ner i dalen. 1964 beslutade någon att det var bäst att flytta de två templen för att de inte skulle begravas under vatten. Fyra år senare var flytten klar. Med hjälp av the high dam och Aswan dam är idag denna dal fylld med vatten och heter Nessersjön.

Efter att ha beskådat de båda templen beslutade vi oss för att slå läger i ökenområdet utanför byn. Det blev till slut en liten prövning, för Mattias bakom ratten, innan vi tog oss upp till vårt campområdet. En kall öl (Holländarna har kylskåp) senare la vi ut liggunderlagen på marken. Det blev en natt ytterligar under den stjärnklara himmlen. Denna gång för samtliga.

Dagen D, vi skulle försöka. Det var vårt egentliga mål med att ta oss ned och sova en natt i öknen. Gränsen till Sudan ligger cirka 8 mil söder om Abu Simbel. För att ta sig dit finns det vägar men de är inte ”öppna”. Man löser det via en bit öken helt enkelt.
Efter att ha kört på en rätt sliten väg i två timmar kom vi fram till en checkpoint mitt ute i ingenstans. På plats fanns några lösa bassar som blev väldigt förvånade av att se två Land Rovers rulla in. Efter försök att prata lite engelska fick vi dem att höra av sig till deras överordnader. Det såg faktist lovande ut.

Någon timma senare kom en bil förbi med några präcktiga herrar som helt plötsligt ville bestämma och skicka oss tillbaka till Aswan. Vi körde våra bilar åt sidan och bad dem helt enkelt att köra vidare, som de tillslut gjorde. I detta land verkar det unga tro att de äldres ord är lag.

Vi blev bjudna på te och nybakat bröd av militärerna. Holländaran hade med sig en pekbok som visade en massa djur. Bland annat en bild på en skorpion som de genast reagerade på och påvisa att det fanns mängder av. Skulle man ha tänkte på innan man slagga utomhus på sanden…

Efter närmre fem timmars väntan kom tillslut två officerare som tyvärr konstaterade att det för oss var näst intill omöjligt att ta oss förbi. För vår del var det väl egentligen bara att köra runt men vi var tvugna att få en stämel i carnet.

Vi vände hemåt och körde hela vägen vägen upp till Adam Home igen.

Detta inlägg blir på flera dagar av den enkla anledning att det inte händer så mycket när man väntar.

Vi tog kontakt med vår booker i Aswan som visade runt oss på några smågator inne i stan. Sen tog han de uppgifter han behövde för att fixa allt med promen och färjan. På lördag den 7 ska vi befinna oss nere vid hamnen för pålastning av bilen och sedan oss själva någon dag senare.

Vi tog även en sväng förbi Sudans konsulat för att ansöka om visum. Den tredje var det klart och betalt. Det roliga i det hela var att priset för visumet var hälften så dyrt som i Cairo, 50USD? Jaja bra för oss.

Väntan…

Adams Home, stället vi bor på, är en stilla plats vid kanten av Nilen. Hit kommer många overlanders och för tillfället är vi tre bilar som väntar på båten över till Wadi Halfa.

Imorgon tänkte vi tillsammans med reporter-paret ta oss ned till Abu Simbel templen, på återseende.

Vi packade ihop våra väskor och började dra oss mot Aswan. Dock så skulle vi inhandla ett nytt gaskök. Vi fick träffa vår egyptiska säljares finländska fru som höll ett hårt grepp hushållet innan vi lastade in det nyfunna köket i bilen.

Med en 20 liters gastank i bagaget så började vi resan ned mot Aswan där båten skulle ta oss till Sudan inom en vecka.

Vi tog en gourmetlunch bestående av halvtorra nudlar vid sidan av vägen och inom två minuter så hade vi tio barn omringade runt oss med 100 olika frågor.

Vi kom tillslut fram till Aswan vid 17 tiden och hittade vårt camp.

Någon timme senare så mötte vi ett par holländska overlanders, en journalist och en fotograf som hade rest i västbanken och nordafrika i 9 månader redan. De var även de på väg mot Kapstaden.

Efter dem så kom en Land Rover förbi fullt med folk. Det var en fransk familj med 2 vuxna och 5 barn som bodde i sin bil och hade hunnit med att bila genom hela syd och nordamerika samt genom större delen av Afrika. De hade varit ute i cirka 1,5 år och hade nu sista biten av resan kvar innan de var hemma.

Det blev en lång politisk debatt framåt småtimmarna med fransmannen och holländarna. Det var en intressant diskussion med många olika åsikter i frågan om krigen och de olika folken i främst arabländerna.

واصلت اتباع…

Idag var det konungarnas dag och västbanken stod på schemat.

Vi började med drottningarnas dal och tyvärr så var den mest välbevarade graven stängd men det var ändå häftigt att se hur detaljrika och preserverade de är.

Vi fortsatte med Hatshepsuts tempel och tillslut konungarnas dal.

Efter att ha tackat nej till flertalet försäljare och gått förbi en stor klunga svenska Vingresenärer, charter på hög nivå, så kom vi in i dalen.

Vi besökte tre av Ramsesgravarna då de uppenbarligen skulle vara de mest intressanta.

Vi avslutade med ”Tombs of nobel” en plats med över 460 gravar och där man kunde klättra ned flera meter under jorden för att komma till gravplatserna, riktigt ballt.

Väl hemma igen så fick vi hjälp av campets föreståndare att ordna med både takräcke och även vår egendesignade piketröjor som det självklart kommer bilder på.

Den 30:e bestod mycket av att bättra på solbrännan, vilket är en viktig uppgift i sig, och vi välkomnade även ett par tyska overlanders till campet. De hade hunnit med att korsan Iran, UAE och Saudiarabien bland annat och skulle ta liknande väg som oss ned till Kapstaden.

واصلت اتباع

Idag var det templens dag och vi började med Templet i Karnak.

Det var en 300 meters promenad innan vi kom fram och äntrade templet.

Ett gigantiskt komplex och när man gick runt hela platsen hade man uppspärrade ögonen på grund av detta imponerande verk.

Besöket var väl värt men upplevelsen drogs ned lite pga de påstridiga ”guiderna”.

Vi följde därefter ”the avenue of the sphinx” och grabbade tag i några billiga falaflar innan vi drog tillbaka till hotellet och tog en välbehövd paus vid poolen.

På eftermiddagen så blev det temple of Luxor för hela slanten och vi fick även en privat guide för 30 spänn som visa oss omkring.

Den kända bilden på Alexander den stores erecta penis fick vi även beskåda och nu började vi förstå varför han kallas ”den store”.

Det blev en lång tur på Luxors bakgator på kryddmarknader och grönsaksstånd med lurendrejare till höger och vänster. Vi kom tillslut ur detta hav av människor och gick hem och planerade inför nästa dag där ”Konungarnas dal” stod på menyn.

واصلت اتباع

Vi begav oss från vårt ödsliga camp och fortsatte ut i öknen på väg mot den vackra oasen.
En timme senare så möttes vi av vår första vägspärr.
Vi förstod inte alls vad som var på gång med de var väldigt bestämda med att vi inte kunde passera. Tillslut så började de göra gester med ”pang pang” ljud och täcka för ansiktet och vi förstod direkt. Det var banditer utefter vägarna och med andra ord inte helt ofarligt att passera.

Vi vände snällt på bilen och begav oss iväg mot Luxor. Två timmar senare och med lite ”Hassan i P3″ i lurarna så var vi äntligen framme. Vi åkte direkt till vårt camp som var det klart lyxigaste hittills. De hade pool och sjysst bar men tyvärr så var vi de enda gästerna.

Vi begav oss ut på stan och satte oss ned vi Nilen och käkade vår medhavda lunch. Då kom de fram en grupp med tjejer och frågade om de fick fota oss. Vi började (på skoj) förhandla om priser men posade sedan vant med de trevliga mediastudenterna.

Därefter blev det en segelbåtsstur ute på Nilen med en väldigt enträgen seglare som bestämt skulle ta oss ut på flera dagsturer.

Vi lämnade snabbt honom och tyvärr även vårt telefonnummer vilket vi skulle få ångra. Han gav inte upp så lätt om vi säger så.

Väl vid kajen så stod en ny grupp damer som skulle fota oss och så fortsatte det till deras lärare bestämt skickade in dem i bussen hem.

Med väldigt boostade egon så tog vi oss hem och började planera morgondagen.

واصلت اتباع…

Vi tog vår bil och började åka mot Qena. Det var en trevlig syn vid Nilen med all odling och traktorer med lass fulla till bredden. Vi tog en pisspaus.

Vi bestämde oss att åka vidare ut och över på andra sidan för att köra mot Al Kharga. Väl där skulle vi mötas av flera oaser som fanns med kartan. Men före dem var det sann öken, äntligen.

Vi körde relativt lugnt och kom därför inte fram i tid så vi bestämde oss för att övernatta en vända helt utan lokalbefolkning.

När vi väl slagit läger enades vi genast i gemensam stämma, filmkväll!

Vi tog och satte oss i baksätet kopplade upp datorn till billjudet och kollade på ”The great Dictator”.

Dags att sova.

واصلت اتباع…

Äntligen en strand och ett hav man kan bada i! Så nu kan vi åka hem. 

Denna dagen började som ni förstår med att vi tog ett dopp. Efter det insåg vi att vi inte längre har så bråttom att hinna till nästa checkpoint, vid Aswan och därefter båten till Wadi Halfa.

Vi tog därför och körde vidare en bit längs röda havet och avslutade med att leta upp ett rough camp som vi hört talas om.  Campet var ett grustag som för oss passade utmärkt att övernatta vid. Och vilken övernattning det blev. Då var första natten under bar himmel avklarad på denna resa, check.

Sign out,

واصلت اتباع