Då var det dags att se pyramiderna på nära håll och i dagsljus. Det är svårt att tänka sig hur mäktig Gizaplatån är utan att ha sett den i verkligheten, vilket vi helt klart rekommenderar.

Väl där köpte vi också inträde in till Cheopspyramiden, check. Det blev en hukande vandring uppför en sluttande stenpassage som slutade i ett större rum. Vi fick naturligtvis inte fota detta men känslan var magisk.

Väl ute på platån igen kunde vi skåda de andra pyramiderna och självklart den berömda Sphinxen.

Innan vi lämnar Cairo åkte vi och gjorde ett besök på Citadellen.

Nu var det äntligen dags att lämna Cairo och bege sig ut mot Röda havet. Ja man kanske kan tro att vi skulle ta vägen längs Nilen men nej. Våra spanska vänner insisterade på att ta en liten omväg för att slippa alla småställen med farthinder och vägbommar.

Vi åkte längs vattnet några mil innan vi vände in och körde ut på stäppen tills vi kände att vi var på ett lagom avstånd från bebyggelse för att slå läger.  

Vi hittande en avskild plats i mörker med vad som kändes som hård kuling utanför. Att laga mat var svårt så det blev till att koka upp vatten i bakluckan och äta halvkokta nudlar i baksätet.

واصلت اتباع…

En heldag med bilen var sagt och en heldag blev det.

Vi började morgonen med att ta det lungt och prata med våra spanska grannar.

De var måttligt imponerade på den egyptiska befolkningen och hade därför bestämt sig för att sticka några dagar tidigare för att komma bort från just dessa.

Hursom visade de sin väg igenom Afrika. Här ska tilläggas att de kört en form av turbotripp och gjort Johannesburg-Cairo på 48 dagar.
Efter ett givande samtal så var det dags att se över bilen. Efter lite om och men så beslutade vi att testa highliften på allvar. Vi har nu lärt oss att sand inte är ett bra underlag för ett sådant test.

Ps, ingen kom till skada under detta test, om med ingen utesluter Radovan Ds.

Vi meckade vidare nästan tills solen gick ned. Vi var nöjda med dagen och det känns skönt att ha sett över Radovan innan vi ger oss ikast med Afrika på riktigt.

Imorgon kör vi!

واصلت اتباع…

Cairo Cairo Cairo…

Ja, vi vaknar upp med solen i ögonen och en glimt bort mot pyramiderna visar att de fortfarande står kvar.

Igår kväll fick vi brevet som behövdes för att söka visum till Sudan, perfekt! Vi satte oss i vår privattaxi och körde den dryga timmen igenom ett nyvaket Cairo.

Sudans ambassad stod kvar den också, vilken tur.
Vi går in med hoppet av få ut våra sudanesiska visum och kanske även få hjälp med att printa ut vårt rekommendationsbrev.

Och där började problemen;
Det började med att vi möttes av kanske den sämsta personal man kan ha på en ambassad, allmänt otrevliga och helt ointresserade i sitt arbete att representera landet.

Passkopia var inte att tänka på, hjälp med att skriva ut kunde vi glömma och när vi ville diskutera hur man kunde lösa problemet så lämnade de sin stol och gick därifrån.
KUL.

Vi ställde oss och började ringa runt till svenska ambassader, sudanesiska konsulat men kom ingen vart. Vi beslöt oss för att lämna detta och tog oss iväg till Egyptiska museet istället. Efter två timmar så hade vi lärt oss allt om egyptens historia och även fått beskåda Tutankhamons mask.

Vi blev hämtade av taxin och tog oss iväg till Etiopiens ambassad. Här hade vi lämnat in passen och bara väntade på att hämta ut våra visum. De var klara och vi var riktigt förhoppningsfulla. Dock när vi fick dem i handen så märkte vi ett litet men viktigt problem.

Visumen var utfärdade så att de skulle sluta att gälla två dagar efter att vi planerat att komma in i Etiopien.
Det blev hätsk diskussion och efter en timmes väntan och riktigt arga miner så fick vi tillbaka våra 20 dollar och ett överstrucket visum.

Vi började blir riktigt trötta på nordafrikanska ambassader vid det här laget och efter tre dagar i världens mest oljudstäta stad så har vi inte kunnat utfärda ett enda visum men spenderat över 600 spänn i taxiresor.

Med arga miner så satte vi oss i taxin som tog oss till Al-azhar park. En oas i Cairo som blev ljusglimten för dagen. En pizza i parken senare så tog vi oss hem med förmodligen en av världens farligaste taxichaufförer som snirklade sig igenom trafiken likt grabbarna i ”Fast and the furious”.

واصلت اتباع…

Som ni förstår slutar denna historia mindre bra. Efter många om och men får vi reda på att de måste ha

Visum, visum och åter visum.

Denna dagen gick åt efter sökandet av olika visum.

Vi  började hos Sudan men där tog det snabbt slut då vi behövde ett ”letter of recommendation” från Sverige ambassad. Vi åkte då över till Sveriges ambassad som tyvärr var stängt och kunde inte på något sätt hjälpa oss förrän nästa dag.

Vi drog fram datorn och började maila vår kontakt på Sveriges ambassad i Etiopien. Fredrik på ambassaden snickrade snabbt ihop ett rekommendationsbrev och vi hade det på mailen inom 30 minuter. Service får man säga.

Vi var då några meter från Etiopiens ambassad och passade på att fixa visum dit också. Vi fyllde i papprena och lämnade våra pass. Detta då man kunde ordna visum i Sudan med endast ett passkopia. Väldigt smidigt kände vi och började långsamt ändra vår uppfattning om ambassaderna.

Sudans ambassad hade då stängt så vi avslutade kvällen med en väldigt häftig ljusshow vid pyramiderna och sfinxen och historien kring dem.

På eftermiddagen fick även ett par grannar, spanjorer, som precis var på väg till Alexandria. De hade bilat Johannesburg-Cario på under 50 dagar så vi fick mycket bra information på länder vi varit osäkra inför.  De lugnade oss snabbt och berättade att situationen i norra Kenya framförallt hade blivit mycket bättre och säkrare, vilket kändes riktigt skönt.

Vi sade god natt till våra nya grannar och hoppades att morgondagen skulle flyta på lika smidigt med allt visumarbete.

Det kanske vi inte skulle ha gjort.

واصلت اتباع…

Vi kom iväg sent ifrån campet och eftersom Egyptens påve hade dött så var allt stängt och vi tog därmed tillfället i akt att ”turista” lite.

Vi fick en egen chaufför för 200 kr som körde oss runt i staden hela dagen och hjälpte oss med diverse problem.

Efter lite inhandlande av diverse saker till bilen så åkte vi ut till en stor marknad, Khan al Khalili,  i Cairo och gav oss ut på en jakt efter prisvärda prylar.

Efter att ha trängt oss igenom de trånga gatorna så började vi köpslå med de lokala grabbarna och det var verkligen som en scen ur ”Life of Brian” med all ”haggling”.

Vi fick tag på tre fezer, till ett bra pris, som vi tror kommer uppskattas av damerna både i Afrika och hemma i Svedala.

Sedan blev det hemfärd och Lars och Mattias gav sig ut på Cairos gator med campets ägare efter diesel men kom tyvärr hem tomhänta.

واصلت اتباع…

Resan fortsätter och nu är det Cairo som är nästa stopp.

Efter lite svårigheter att ta sig ut ur Alexandria så kom vi tillslut ut ur staden och problemen började redan  då hopa ihop sig.

Vi hade väldigt lite i tanken så en mack med diesel var nästa mål på vägen. Dock så fanns det inte en enda mack från Alexandria till Cairo som hade diesel. All diesel var slut uppenbarligen på grund av att smugglare köper upp diesel så mackarna kan inte ha för mycket i lager. Detta gör att all diesel slukades upp av hungriga lastbilar på vägarna.

Vi fyllde på med ”ful”diesel och hoppades på att det skulle klara oss till Cairo.

20 mil senare och efter att ha kört på dieselångor i flera kilometer så möttes vi tillslut av ”Pyramiderna av Giza” som stod ståtliga i horisonten.

Vi hittade tillslut vår  camping och slog läger och avslutade med en välförtjänt bira och lite vattenpipa.

Vi blev även bekanta med vår granne tysken, som är slående lik Jesus, och ska prata med andarna och kosmos genom Pyramiderna i Giza.

Ett annorlunda sätt att tillbringa sin semester måste man i alla fall ge honom.

واصلت اتباع

Arbetet med att få ut bilen fortsatte och Mattias satte av med den ena killen efter den andra för att skriva på papper i hela Alexandria.

Lars och jag passade då på att chilla kvar på kontoret, dricka te och  småsnacka med gummorna i receptionen, riktigt trevligt.

Sedan tog vi därefter en till sightseeingtur av Alexandria med Fort Quaitbay, diverse moskeer samt biblioteket i Alexandria.

Vi avslutade kvällen hos käre Sabri och fick se bilder på hans två fruar och resten av familjen. Bilder på vår favoritkrögare kommer inom kort.

Den 18:e bestod mest av väntan och då vi inte fick ut vår bil förrän på kvällen så blev det en sista natt i Alexandria innan avfärd mot Cairo.

När vi kom tillbaka till vårt hostel som fick vi en ”  Ni är tillbaka, vi har saknat er”. Det kändes lite som att man kom hem igen, till vårt hem i Alexandria.

واصلت اتباع…

Alexandria. En gång världens största stad och med världens största bibliotek.

Efter att känslorna lagt sig från gårdagens (15 mars) rent ut sagt pissiga kväll så tog vi en tur ut i staden.

Gårdagens historia i förenklad form går så att vi på gatan blev uppraggade av en skön kille och började snacka lite skit med honom. Det var vår första dag i staden och även då vi var jäkligt trötta  så tog vi en kaffe med honom och försökte ”go with the flow” så att säga.

Vi blev inbjudna till en lokal restaurang för att röka lite vattenpipa och en häst och vagn tur senare så kom vi fram. Vi frågade lite snabbt vad priset skulle landa på men han kände ”chefen” så det var lugnt. Vi tänkte att några bira kunde inte skada och chillade med en vattenpipa i handen och beundrade de extremt fula magdansöserna på scen.

Någon timma senare så skulle vi lämna stället och fick då en nota på cirka 3300 SEK. Vi blev asförbannade och slagsmål var fan inte långt borta då vi var jävligt förbannade på det där aset som drog dit oss. Hårda ord utbyttes åt båda hållen och situationen var långt ifrån trevlig. För att undvika risken att bli rånade på allt vi hade på oss (kameror, telefoner, visakort etc) så betalade vi tillslut det nedprutade priset på 1000 spänn och gick därifrån.

Vår första dag i Egypten var riktigt otrevlig och afrikaresan kunde inte börjat sämre.

Dagen efter…

Fredagar är en helgdag i Egypten så istället för att sitta i prisdiskussioner med rederiet så passade vi på att ta del av det historiska arvet av Alexandria.

Detta visade sig dock svårare än planerat då ingen visste var alla dessa historiska monument, som vi googlat fram, var.

Först skickade vi till nyrenoverad galleria som följd av att vi frågat efter ”The roman theatre” (en liten version av Colosseum i Rom). Helt fel med andra ord.

Vi hamnade tillslut av en slump vid the Pompey’s pillars, som vi letat efter,  med en 27m hög pelare och underjordiska gångar.  Efter en promenad i de lokala kvarteren hamnade vi av en slump vid ”the roman theatre” en intressant plats att besöka.

Vi spenderade kvällen vid vårt nyfunna hak där falafeln kostade 1 spänn styck och med vår nyvunna vän, kyparen Sabri.

Vår bil har nu även fått  ett  namn och är döpt efter vår favoritkaraktär i Snabba Cash, Radovan.

واصلت اتباع…

Den 15:onde Mars kl 02.15 anlände äntligen AfricabyCar-gänget, till det som folkmund brukar kallas för Afrika. Värmen gjorde sig påmind om att den inte fanns här heller och byråkratin blomstrar. Om jag skulle våga skriva de jag (Lars ) och Mattias fick gå igenom för att få köpa vårat visum in till Egypten så skulle jag göra det. Men det är inte vackert. Det är fult!

Bilen är ett annat kapitel som vi nog får sammanfatta i ett annat inlägg.

Efter att vi strosat runt på gatorna i Alexandria vart vi inbjudna till en pub, där man fick dricka öl. Det trevliga besöket avslutades med att vi skulle betala någon form av entreavgift? I detta land skriver man inte bara baklänges…

Fredagen är som alla vet en fri dag för muslimer. Vilket det också blev för oss. De flesta sevärdheterna var naturligtvis stängda så vi fick gå på de som var öppna. Ett intressant inlägg här skulle då ,till exempel, kunna vara att dieselpriset ligger på 1.5kr/litern.

واصلت اتباع…