Vi anlände till Addis Abeba och Wims Holland House ganska tidigt på dagen den 24e. Wims Holland House drivs av Wim, ytterligare en holländare som flyttat till Afrika för att öppna upp sitt hem för overlanders. Härligt tycker vi.
Målet i Addis var att hitta ytterligare utrymme att lägga de saker vi inte vill ha inne i bilen. Vi blev tipsade om en Italienare som hade en verkstad någon stans i stan. Och äventyret var igång. Vi har idag en stor fin blå låda på taket, yeah!
Här borrar vi upp tyskarnas bil. Ja det blir så om man glömer nycklarna på fel sida av dörren.
Det blev ytterligare två dagar av sökande. Dag ett spenderade vi inne i vad som kallas centrum. Vi var ute efter ett simkort för att kunna nå internet någorlunda smidigt. Tyvärr blev det efter många timmars ”shoppande” en besvikelse.
Detta gjorde mindre skada när vi la tankarna mot kvällens höjdpunkt. En tysk restaurang! Våra tyska vänner bröderna Schwanz von Pimpelman var i extas hela dagen. Och det var befogat, fan va gott det var.
Dag två spenderade vi på att försöka hitta en ny laptop till bröderna. Efter många butiker med samma utbud gav vi upp. Men precis innan sista affären såg Lars skylten med texten ”Stockholm”. Det visade sig vara en svensk restaurang. Självfallet var vi tvungna att bjuda igen från gårdagen med en Wallenbergare och en skomakarlåda. Vi beställde bord på stället och åkte tillbaka till Wims.
När vi anlände till Stockholm möttes vi av välklädda dörrvakter som vägra släppa in oss pga våra flipflopps och shorts. Men efter att ha visat sverigeflaggan släppte de in oss till VIP-delen med lite delade miner. Efter en stund kom ägarna förbi och det kändes lite annorlunda att prata svenska för en stund.
Tyvärr blev det en besvikelse i jämförelse med den tyska restaurangen. Maten var sisådär och servisen var inte den bästa. Man kan inte vinna varje gång.
Vi tog sedan vårt pick och pack och begav oss ned mot moyale för att korsa gränsen till Kenya och den ökända ”Bandit Road”.
Fortsättning följer