Extra Special!!!
Del 1, Turkiet
När vi började planera resan hemma i Sverige var planen flörst att åka bil så stor del av sträckan som möjligt. Detta innebar att vi ville åka runt medelhavet så som många Overlanders innan oss gjort. I och med konflikten i Syrien vart det tyvärr omöjligt. Vi vart tvugna att finna en alternativ väg. En annan klassisk rutt, Italien – Tunisien var inte heller möjlig på grund av oroligheterna i Lybien. Även de bil/passagerar färjor som i vanliga fall går över medelhavet var inställda tillsvidare så det började helt klart se mörkt ut för vår framtida resa.
Det enda alternativet som fanns kvar var att skeppa bilen på en så kallad Ro-Ro färja och själva flyga över till Egypten och plocka upp bilen i en hamn. Vi fick tag på Antoine Makzume ett av få företag som hade avgångar från Merin (Turkiet) till Alexandria (Egypten). Priset på det hela, 1215 Euro!
När vi väl kom ner till Mersin i Turkiet började cirkusen. Första problemet var att överhuvudtaget hitta byggnaden där skeppningsföretaget hade sitt kontor en uppgift som visade sig svårare än väntat. Vi vart vägledda upp bland öde bergsvägar, in i staden och längs hamnområdet i staden men tillslut hittade vi det vi sökte! Vi vart bjudna på chai, och började diskutera hur det hela skulle gå till. Nu fick vi först veta att vi behövde en Custom broket som skulle assistera oss i hamnen med allt pappersarbete. Tyvärr var priset 500 USD, något vi inte riktigt hade råd med, detta var det första slaget i ansiktet! Vi hade tur och personalen på Makzume var väldigt förstående och hjälpsamma. Tillslut lyckades vi därför övertala dom att hjälpa oss och skippa brokern. Det var något dom aldrig hade gjort förut och det skulle bli spänande att se hur det hela skulle gå till. Vi fick även veta att vi var de första privatpersonerna som valt att skeppa en bil med Makzume.
Det första vi behövde göra var att gå igenom all packning som skulle lämnas i bilen. Vi packade ut alla våra ägodelar och förlarade vad de hade för funktion. Nu var skulle mycket av arbetet skötas av peroner på Makzume så vi kunde bara avvakta och se vad som skulle hända.
I och med att vi ville göra allt själva så var vi även tvugna att lasta bilen på båten. Om man ska göra det måste man ha ett tillfälligt inträdespass till hamnen. Mattias är den som står på registreringsbeviset i sverige och var därför den som var tvungen att lasta bilen och skriva alla pappar.
Dagen kom då lastningen skulle ske. Mattias, Cem (från Makzume) och några till åkte ner till hamnen i våran Land ROver. De vart insläppta och åkte runt i det tillsynes oändliga hamnområdet. Första anhalten var tullkontoret. Efter en mängd pappersarbete och underskrifter var vi nu ute ur turkiet och vi hade tillåtelse att lasta bilen. Mattias fick en rundvandring på båten och åkte sedan tillbaka till de andra. Båten skulle anlända till Alexandria den 15 Mars och vi var tvugna att vara där i tid för avlastning. Vi tog tåget till Adana och flög därifrån över till Alexandria. Första steget var nu avklarat!
Del 2, Egypten
Tidigare i SVerige hade vi fått höra att det är dyrt att importera/exportera bilar till Egypten men vi anade aldrig att det skulle vara så dyrt det egentligen va. Först behövs ett Carnet de Passage. För att få tag på denna tullhandling behöves man lämna en deposition på 300% av bilens värde när det var nytt. Som tur var hade vi fått ner det till ”endast” 11500 SEK!
Vi landade i Alexandria och uppsökt Makzumes motsvarighet på den Egyptiska sidan, MESCO. Nu fick vi ännu en känga. Det första pris vi fick för den Egyptiska byråkratin var 1300 USD!!! Lista på vad som ingår i paketet kommer nedan. Här i Egypten var de inte lika förstående och det var svårare att förhandla. Vi fick först ner det till 1175 USD och svaret ”This is Egypt”…
Till att börja med så kunde båten inte gå in i hamn den 15e pga dåligt väder. Dagen efter var en fredag så då är allt som vanligt stängt. Detta innebar för oss att bilen skulle bli avlastad och stå på hamnområdet. Priser för detta 170 USD/Dag.
Prislista
- Custom Broker 250 USD
- Avlastning 70 USD
- Förvaring 17o USD
- Stämpling av Carnet 100 USD
- Egyptiska regplåtar 100 USD
- Försäkring för plåtar 40 USD
- Försäkring för bil 50 USD
- Brandsläckare 170 USD
- Avgifter för Carnet 100 USD
- Inträde i hamnen 25 USD
- Authirization letter 100 USD
Återigen var det Mattias som var tvungen att resa runt och fixa med papper hos diverse Egyptiska byråkratinstanser. Han vart tilldelad en Fixare com hjälpte honom runt i staden och översatte från arabiska till engelska.
Första anhalten var trafik domstolen. En stor och pampig byggnad från utsidan men som var helt tom på insidan. Efter att ha passerat en mängd mörka rum och trapphus befann han nu sig i hjärtat av huset. Där var det full aktivitet. Omgiven av männsikor som diskuterade vilt sammtidigt som det stämplades papper till höger och vänster, vart han guidad genom kaoset. Tydligen hade datorerna stulits från så pass många gånger att allt nu mera sköttes manuelt. Papper kopierades genom att man helt enkelt skrev av dom för hand och satte in dom i mappar som lades på hög i utkanten av rummet. Slutligen var han klar och kunde åter bege sig till MESCO.
I och med att våran flykt från Egypten misslyckades och vi snopet fick återvända hem till Aswan, var vi nu tvugna att ta den normala vägen över till Sudan, färjan till Wadi Halfa. Men mer om detta i ett special inlägg! Det är egentligen 2 st färjor, en för bilar och en för passagerare. Vi träffade våran fixare Mohammed på KFC och fick en snabb genomgång om hur det hela skulle gå till. Tyvärr var det fredag och allt var som vanligt stängt i dessa muslimska länder. Bara till att vänta…På kvällen blev det en fin fin grillning tillsammans med våra holländska och tyska vänner.
Nästa dag var det dags att påbörja vårt andra försök att korsa gränsen till Sudan. Vi träffade Mohammed och åkte iväg till en traffic court för att gröta ner oss i den Egyptiska byråkratins träsk. Nu dök det upp problem…När bilen togs in i landet i Alexandria hade någon tabbat sig rejält och givit oss ett regnummer som tillhörde ett sjukhus. Bilen var alltså registrerad som ett myndighets fordon och vi kunde inte få ut de papper vi behövde. Vi kontaktade skeppnings bolaget i Alexandria för att se om dom kunde hjälpa oss. Det hela nnsgmycket oklart men vi fick tillslut beskedet att det skulle lösas till nästa dag. Problemet var bara att bilfärjan skulle avgå dagen efter, missade vi den gick nästa två veckor senare. Vårat visum skulle gå ut långt innan dess så den 14 april skulle vi vara tvingade att stanna i landet sammtidigt som vi skulle bli utsparkade. Helt klart lite jobbigt! För tillfället kunde vi bara vänta och se vad morgondagen hade att erbjuda…Vi hade bokat in en kamelridning i solnedgången så dagen avslutades med två klumpar att sitta på och en i magen. Lars hade dock lite problem med sin kamel och njöt inte lika fullt ut av ridturen.
Vi gick upp och gjorde oss redo för en lång dag. Nu gällde det att få till allt pappersarbete innan dagen var slut annars skulle vi bli kvar i landet. Åter till traffic courten! Efter en del höjda röster och slag i bordet gick det tillslut att lösa. Nu började den byråkratiska motorn gå för högvarv. Papper gick mellan olika händer och stämplades till oigenkännlighet men tillslut hade vi det vi kommit dit för. Första steget avklarat! Nu skulle vi bara få ett utlåtande från trafikpolisen om att vi inte hade några böter och sen var det dags för tullen. Dagen fortsatte med pappersarbeta men tillslut stog vi i hamnen med en utstämpel i Carnet. Bilen var lastad och nu officiellt ute ur Egypten! Vi kunde nu ta passagerarbåten nästföljande dag och plocka upp bilen i Wadi Halfa.
Att korsa gränser i Egypten är inget att leka med. Det tar fruktansvärt mycket tid, tålamod och pengar för att lyckas. Slutsumman för för all skeppning (in och ut), alla tullavgifter mm hamnade på en
