Efter att ha lämnat Nairobi bakom oss starta vi färden med sikte på en liten sjö nordväst om stan. Väl framme insåg vi att det var dags att spendera lite mer pengar på äventyr. Vi betalade en kille för att ta oss med ut i hans båt för att spana in flodhästar.

Kort efter vi lagt ut kunde vi med egna ögon beskåda detta vidunder till djur. Efter ytterligare några minuter stanna han plötsligt båten och gjorde en U-sväng. Vi checkar nu av den första av ”the big five”, några bufflar som stod i strandkanten.

Efter att ha spenderat en regnig natt packa vi ihop våra tillhörigheter för avfärd mot Kakamega national park. Vi har hört av folk att denna park skulle vara något alldeles  extra.

Men innan vi lämnade vår sjö körde vi vidare mot en ännu mindre sjö där vi fick reda på att en hel del flamingos skulle häcka. På vägen dit fick vi uppleva och checka av vårtsvin,  zebror, hjortdjur och giraffer.

Crossing the Equator

På vägen till naturreservatet råka vi ut i ett kraftigt regnväder och dålig asfalt. Efter ett för kraftigt hopp med bilen konstaterade vi att vårt nu trasiga takräcke var lite väl överlastat. Vi försökte skruva dit det igen men efter ett andra hopp bestämde vi oss för att försöka göra oss av med vikten. Det hela slutade i att vi lyckades kränga den låda vi köpt i Addis till en plåtslagare i en liten by på vägen. Man kan gott konstatera att han gjorde en bra affär.

Vi kom aldrig till nationalparken utan fick sova vid sidan av en kinesisk maskinpark.  Ja, i afrika bygger kineserna alla vägar.

Väl framme vid parken parkerade vi bilen och började vandra. Vi tog en runda på närmre en mil och lyckades där se och uppleva massor av natur. Liansving var ett måste och det checkar vi även av på listan över pojkdrömmar.

 

 

 

 

Written on maj 10th, 2012 , Kenya

Efter att ha tillbringat en otroligt regnig monsunnatt och lite bärsande med de lokala masaierna så begav vi oss ned mot Nairobi.

Vi korsade på vägen även ekvatorn och gjorde då självklart det obligatoriska virvlande vattnet experimentet båda sidor om ekvatorn och på ekvatorn.

Efter att ha kommit in i Nairobi och körning i timmar i de milslånga köerna så kom vi tillslut fram till ”Jungle Junction” och en god middag och välbehövlig öl behövdes.

Vi hade nu klarat av den tuffa delen av Afrika och har från vad folk har sagt den ”enkla” delen kvar.

Dagarna i Nairobi  spenderades mycket med diverse fixande och shoppande av saker till oss själva och bilen.

Vi fick även upptäcka bilköerna by night och det gick så långsamt att vi blev omkörda av både sköldpaddor och sniglar.Vi tog oss tillslut ut ur taxin och tog en mörk promenad på Nairobis gator som inte är känt för att vara den minst kriminella staden direkt i Afrika.

Nu drar vi vidare nordost och tar sikt mot Kampala som vi beräknar nå om ngn vecka eller så.

 

kuwa iliendelea…

 

Written on maj 5th, 2012 , Kenya

Vi lämnade staden där vi hade bott för natten och som måste vara en av världens mest prostututionstäta städer, alla kategorier.

Iaf efter att ha kastat i oss en enkel frukost så begav vi oss tidigt pa morgonen for att köra den sista biten till Moyale. Gränsövergången var smidig och enkel och vi slog läger pa den kenyanska sidan och gjorde oss redo för den mest ökända sträckan hittills, nämligen vägen mellan Moyale och Marsabit även kallad ”Bandit Road”. Denna väg är både känd för att vara farlig samt ha riktigt dåliga vägar. Dock så hade vi fatt höra att det hade lugnat ned sig väsentligt och att de militära konvojerna hade slutat gå, vilket kändes bra. Tre månader tidigare så hade 30 pers dött i stamkrig så vi var ju väldigt glada att det hade lugnat ned sig.

Iaf vi begav oss tidigt pa morgonen för att köra de 250 km till Marsabit och ville komma fram innan det blev mörkt. Till en början flöt det pa bra, vägarna var ok och en snitthastighet på 35 km/h hade vi iaf.  Efter en schysst lunch så upptäckte vi att våra vänner tyskarna hade punktering pa sitt däck.

Efter 2 h av grävande och olika lösningar så kunde vi tillslut byta däcket och ta oss ut pa vägen igen. Dock nu började vägen bli riktigt dålig. Snitthastigheten gick ned till 15 km/h och man hoppade upp och ned i de olika guppen och höga vallarna. Det var ocksa väldigt roligt att se tyskarnas bil köra då de har slitit ut sina dämpare helt och hållet.

Efter sammanlag 12 timmars körning så kom vi fram till Marsabit och var tvungna att köra de sista timmarna i mörker.

En god öl senare sa planerade vi morgondagen där vi tog oss ned förbi Isiolo ned mot Mount Kenya och tackade gudarna då vi efter flera kilometer kom fram till en asfaltväg, LYCKA.

 

kuwa iliendelea..

Written on maj 5th, 2012 , Kenya

AfricabyCar is proudly powered by WordPress and the Theme Adventure by Eric Schwarz
Entries (RSS) and Comments (RSS).

AfricabyCar

Resan från Stockholm till Kapstaden