På kvällen när vi anlände till Kampala träffade vi 2 stycken Schweisare. Den ena hade tidigare jobbat på ett barnhem utanför staden och var på återbesök tillsammans med en vän. Vi fick tipset att besöka 1000 Cups of Coffe, så det var dit vi begav oss dagen efter för att få vårat morgon kaffe och göra oss redo för en dag i en storstad. Dagen vart lång och vi han med att se en av Kampalas stora utomhus marknader. I ett gytter av små vägar och stånd framstod det som en labyrint fylld av människor som sålde allt man kan tänkas sig. Efter att ha spenderat lite tid där kände vi oss trätta och begav oss hemmåt. Vi tände en läger eld, drack öl och pratade med människorna på Backbackers Hostel.
Följande dag vart lång. Planen var att bege oss söderut till Bwindi National Park där vi skulle få se bergs gorillorna. Vägen dit var lång och vi anlände till byn Ruhijm, lagom till att solen gick ner bland bergen.
Dagen hade äntligen kommit, dagen då vi skulle få fräffa dessa enorma apor som vi betalt hela 500 USD/Pers för att få se. Lite dyrt var det men detta ska ju vara en unik upplevelse. Vi träffade våra guider tidigt på morgonen och begav oss ut i den täta djungeln.
Det finns flera olika grupper gorillor som lever i parken, den vi skulle följa hette Bitukura och befann sig i närheten av platsen vi utgick från. Det fungerar som så att parkvakterna besöker platsen där gorillorna var dagen innan och följer deras spår genom djungeln tills man hittar dom igen. Det måste tilläggas att man inte behöver vara en speciellt kunnig spårare för att lyckas följa djuren. Spåren de lämnat påminner mer om stora stigar. Vi kom fram till platsen där gorillorna spenderat natten och följde dessa stigar de lämnat efter sig. Tillslut började det knaka i buskarna och vi skymtade vår första gorilla.
Efter att ha tagit åtskilliga bilder och njutit över att få se djuret vandrade vi vidare. Runtomkring hördes ljud från gruppens andra gorillor. Vi fick se yngre hannar, mödrar med ungar samt gruppens stora ”Silverback” ledare, allt på mindre än 10 m avstånd. Det var en helt fantastisk upplevelse som verkligen var något utöver det vanliga.
Tyvärr så är gorillorna utrotningshotade. Därför får besökare endast spendera högst 1 timme tillsammans med djuren. Denna timme hade nu gått och det var dags att bege sig tillbaka till lägret. På tillbaka vägen stack en ”Black wasp” Mattias i närheten av ögat som senare svulnade upp lite smått. Själv påstår han att han slogs med gorillorna men detta
är ej bekräfftat.
Bilfärden bar av mot Rwanda men ytterligare ett stopp belv nödvändigt innan gränsen kunde korsas. Helt på måfå valdes Bunyonyi Overlanders Resort ut. Det var beläget vid sjön Bunyonyi, Afrikas näst djupate sjö och även en av de renaste. Platsen var magisk! En av de bättre platserna vi campat på och ett ställe som verkligen ska besökas igen. Vi Hamnade återigen framför en lägereld och spenderade den sena kvällen med att prata med 2 brittiskor som var på resa runt Victoria sjön. Mattias fick deras facebook och ställningen på insamlade kontaktuppgifter är 3 – 1 – 0 till Mattias!